Hycklare
Jag bara tittar och hatar.
Jag ser på allt och vill skaka om den som står närmast, skrika att allt bara är nonsens. Jag kan inte förstå hur de kan ungå att de alla går åt samma håll och att allt är så meningslöst. Men precis då så känner jag hur mina ben viker sig under mig och hur mitt huvud blir tungt. Det som jag redan vet, det som jag redan insett för länge sedan, kommer tillbaka till mig för att påminna och för att håna. Att det inte är dem utan jag som inte ser verkligheten.
Att det faktist är jag som sitter och läser böcker som jag försöker relatera till och skriver ner varenda liten detalj av mitt liv i hopp om att försöka få det att låta fint. Som om skönlitteratur skulle kunna rädda mig och som om det skulle vara någon poäng över huvud taget i att reducera verkliga känslor och händelser till ord i anteckningsblock (som jag sedan återvinner för att rädda en värld jag äcklas av så otroligt mycket).
Jag ser på allt och vill skaka om den som står närmast, skrika att allt bara är nonsens. Jag kan inte förstå hur de kan ungå att de alla går åt samma håll och att allt är så meningslöst. Men precis då så känner jag hur mina ben viker sig under mig och hur mitt huvud blir tungt. Det som jag redan vet, det som jag redan insett för länge sedan, kommer tillbaka till mig för att påminna och för att håna. Att det inte är dem utan jag som inte ser verkligheten.
Att det faktist är jag som sitter och läser böcker som jag försöker relatera till och skriver ner varenda liten detalj av mitt liv i hopp om att försöka få det att låta fint. Som om skönlitteratur skulle kunna rädda mig och som om det skulle vara någon poäng över huvud taget i att reducera verkliga känslor och händelser till ord i anteckningsblock (som jag sedan återvinner för att rädda en värld jag äcklas av så otroligt mycket).
Ibland vill jag bara knivhugga sönder mig själv. Det hade definitivt klassats som ett hatbrott, typ 40 hugg i ryggen, ni kanske förstår.
Tredubbelt upp/ibland orkar man inte vara seriös
Så jag har gått och blivit kompis med en porrstjärna. Det är rätt coolt och hon är rätt skön (inte på det sättet). Hon kommer hit och käkar middag två dagar i veckan och har inte på sig någonting förutom ett par högklackade skor. Hon dricker öl med mig och mina kompisar, ringer på min födelsedag, och skickar kort när jag är sjuk. Det är nästan som om hon vore en riktig person. Det är nästan att jag tror att hon faktist skulle blöda om jag skar lite i henne. Men, fastän vi är vänner, tycker jag att hon är lite efterbliven. Altså, hon är helt smal och har små, riktiga bröst. Liksom "HALLÅ?! Du är en porrstjärna. Har du inte glömt något? Var är dina fake-pattar? Var är din fjärilstattuering? Varför tar du den inte bakifrån?!"
I alla fall så hon är en trevlig tjej. Hon är faktist tillsammans med en av mina gamla kompisar nu, en pundare vid namnet Kevin. När han och jag var kompisar, hände en liten grej den 11 september och hans cannabis-inducerade paranoia träffade 30,000 höjdmeter. Han hade brutit benet och i flera månader efteråt satt han och rökte marijuana, tittade på C-SPAN, och kikade ut genom markiserna, bara väntade på och letade efter terrorister. Han var säker på att de en dag skulle komma och döda oss alla.
Tillägg: Förresten går min plan åt helvete. Ännu mindre nu när jag har två gestalter att utplåna.
I alla fall så hon är en trevlig tjej. Hon är faktist tillsammans med en av mina gamla kompisar nu, en pundare vid namnet Kevin. När han och jag var kompisar, hände en liten grej den 11 september och hans cannabis-inducerade paranoia träffade 30,000 höjdmeter. Han hade brutit benet och i flera månader efteråt satt han och rökte marijuana, tittade på C-SPAN, och kikade ut genom markiserna, bara väntade på och letade efter terrorister. Han var säker på att de en dag skulle komma och döda oss alla.
Tillägg: Förresten går min plan åt helvete. Ännu mindre nu när jag har två gestalter att utplåna.
