det här känns för naket egentligen
Och när jag sitter där med pumpen i handen och längtar efter att känna hur nålen tränger in i venen och värker i armvecket så bryr jag mig inte ett piss om att jag har lovat, om att jag har bestämt mig för att det räcker nu. Bryr mig inte ett piss om att jag faktiskt inte vill vara sprutnarkoman när jag är sexton år gammal. Jag sätter på kanylen med helt sinnessjukt darriga händer och trycker kort därefter in den grumliga lösningen och det blir lugnt igen. Jag kan andas igen.
Nöjd? Kanske inte vad du väntade dig men nu vet du. Anonymitet är så charmigt.
