jghd

Du lämnade mig med förundran och ömma höftben. Mina axlar kändes forfarande pressade bakåt, nertryckta i den ljusblå madrassen sedan natten innan. Ljuset trevade panikslaget kring mina anklar och vader, morgonsolen försökte varna mig.

Jag hade inte tänkt på dig sedan nyårsdagen och så blev det ändå så att jag undermedvetet kladdade ner dig i tre meningar på en post-it lapp igår. Fan, tänkte jag först, jag som äntligen hade intalat mig själv att du aldrig var särskilt vacker och att jag hade glömt dig för länge sedan. Sedan kom jag på att det kanske inte var så farligt ändå, att få låta dig vandra fritt inuti mig tills du är nöjd är antagligen det ända sättet att bli av med dig.

Sedan utformade jag en ännu genialare strategi och kände mig lite som Charles-Ingvar "Sickan" Jönsson. Jag kom på vad jag måste göra med dig. Jag ska skriva ner dig, hela dig, och på så sätt utrota allt du har lämnat efter dig. Att skriva ner din kropps alla kurvor, alla dina olika ansiktsuttryck, allt du någonsin svarat mig (och allt du höll tyst om) måste väl avlägsna din ständiga närvaro. Jag tänker stänga in dig i en bok så att du inte kan komma åt mig, så att du inte kan besvära mig. Du ska få stå där i min bokhylla och skämmas i all evighet.

Hejdå, jag ska hålla dig uppdaterad om hur jävla bra jag lyckas med min plan.